Så har jag då varit skåning i en hel vecka...och visst är det ett härligt pumiliv som levs. Jag har gjort en massa saker och träffat goa vänner av alla de slag.
Pumikompis Nino har jag busat runt med och han är en absolut idol, tänk vad han kan lära mig en massa grejor, han som är snabbast i stan och när han far i trädgården är det som ett grått streck som yr omkring.
Lillhusse skulle kasta bollen till OSS men ni kan väl inte tänka er att jag ens har skuggan av en chans att hinna fram. Jag hann knappt ut startblocket innan han var tillbaka med bollen. Men vänta du Nino, jag växer...och snart så...
En dag skulle vi cykla och eftersom mina ben är lite korta för att springa fick jag ta plats i cykelkorgen, hmmm...ganska konstigt att se trädgården så där uppifrån. Vi åkte runt runt i trädgården och i bland, när jag satt ner, fick jag en godis att tugga på plus att husse och matte blev jätteglada så sitta ner, det är nog det man ska göra då man cyklar.
Varje dag är det en massa spännande som händer, jag upptäcker nya buskar att gömma mig under, nya träd att springa runt och leker en himla massa. Hela min familj hejar glatt på och är så glada, de säger att jag är den bästa pumivalpen som finns och att jag kan så mycket!
