Så där, nu har vi gått igenom livets första hundutställning! För en del av oss tog det massor av år och för huvudpersonen 11 månader.
I Hässleholm var det dags och vi gjorde sällskap med två halvbröder, Morfeuz och Diaz som är 8 månader gamla och alltså en aning yngre och som störst (nåja...äldst) behöver man ju hävda sig och visade minsann vart skåpet skulle stå....
Efter att rollerna retts ut var det frid och fröjd i Skallabackenhörnan. Vi låg lojt och spanade vad som hände omkring oss. De där pudlarna såg ut att ha det riktigt jobbigt och trots lite lockande skall gav de inte oss så mycket som en blick utan stod där på sina bord och kammades och kammades och kammades...herre jisses vilket pyssel. Tur att man är pumi. Då ser man ut som man gör och får vara som man är.
Efter att rollerna retts ut var det frid och fröjd i Skallabackenhörnan. Vi låg lojt och spanade vad som hände omkring oss. De där pudlarna såg ut att ha det riktigt jobbigt och trots lite lockande skall gav de inte oss så mycket som en blick utan stod där på sina bord och kammades och kammades och kammades...herre jisses vilket pyssel. Tur att man är pumi. Då ser man ut som man gör och får vara som man är.
Efter alla collies var det äntligen dags att traska ner men döm om min förvåning när jag som faktiskt är storebror skulle vänta ett tag till! Vaa!? Efter att ha kollat in brorsorna och hejat på dem var det dags för Silvervargen från Högsbo. Men nejdå, då var orken slut!
Ingen domare ska minsann kika och klämma här inte. Ner på golvet och hasa bakåt....inte ens godis lockadeoch var intressant. Blicken fullkomligt skrek: -Kom igen, vi sticker! Skogen är roligare!
Vi kom i alla fall därifrån till slut och med oss fick vi en lapp:
Vi kom i alla fall därifrån till slut och med oss fick vi en lapp:

I alla fall blev det en etta i kanten av lappen och rosetten kom med hem!
Jippie, tjooo hooo i morgon blir det skogen !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar